Målet om otrohetskontrollen
Den 21 februari 2024 dömdes en man för våldtäkt, mindre grovt brott, efter att ha fört upp sina fingrar i sin flickväns underliv i syfte att kontrollera om hon varit otrogen. Flickvännen hade inte samtyckt till att pojkvännen hade begått gärningen med det syftet, utan fick reda på det efteråt. Högsta domstolen konstaterar att flickvännen i och för sig hade deltagit frivilligt i de sexuella handlingarna med pojkvännen, men att det inte innebär att hon även samtycker till annat som förekommer vid samma tillfälle. Det som pojkvännen gjorde, det vill säga försökte kontrollera om flickvännen varit otrogen, låg utanför det som flickvännen deltagit frivilligt till och var en handling som hon inte alls var inställd på.
Högsta domstolen och frivillighet
I målet klargör Högsta domstolen den närmare innebörden av det så kallade frivillighetsrekvisitet. För våldtäkt döms den som med en person som inte deltar frivilligt genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. Utgångspunkten är att den som utför en sexuell handling mot någon annan ska förvissa sig om att den andra personen vill delta. Det förhållandet att en person i förväg har sagt att han eller hon vill delta i en sexuell handling innebär inte att en senare genomförd sexuell handling ska anses som frivillig. Det frivilliga deltagandet måste föreligga under hela den sexuella handlingen. Frågan om ett deltagande i en sexuell handling har varit frivilligt eller inte ska bedömas på grundval av situationen i dess helhet.
Samtyckeslagen
Högsta domstolen fastställer att den omständigheten att en person frivilligt deltar i en viss typ av sexuell handling inte innebär att andra typer av sexuella handlingar som förekommer vid samma tillfälle också ska anses vara frivilliga. I den mån en viss sexuell handling skiljer sig tydligt från övriga handlingar, kan det finnas skäl att se annorlunda på just den handlingen. I vissa fall kan det leda till att olika delar av ett händelseförlopp ska bedömas på skilda sätt. En person kan ha deltagit frivilligt i vissa delar men inte i andra. Avgöranden som markerar att det finns en gräns för hur långt frivilligheten sträcker sig välkomnas. Det kan inte nog understrykas att ett samtycke till en sexuell handling inte automatiskt innebär ett samtycke till andra sexuella handlingar, bara för att de sker vid samma tillfälle. Det är inte fritt fram att göra vad som helst under samma akt, bara för att det finns ett samtycke till den initiala handlingen.
Högsta domstolens bedömning av otrohetskontrollen
För domstolarnas del måste det göras en bedömning av hur långt frivilligheten sträcker sig och vad den avser. Detta kan givetvis vara svårt, men det måste ändå göras en bedömning av var gränsen för det frivilliga deltagandet går. En sådan bedömning kan i vissa fall knyta an till att de sexuella handlingarna byter karaktär eller går utöver vad den andra personen rimligen kan ha föreställt sig. Det ovanstående kan verka komplicerat när det diskuteras på detta sätt, men i praktiken är det oerhört enkelt. Att vara uppmärksam, läsa av den andra personen och omständigheterna i övrigt, samt inte ha några dolda avsikter eller agendor är inte svårt. Det var därmed helt rätt att döma den tilltalade för sin otrohetskontroll.
Otrohetskontrollen dömdes vara våldtäkt
I målet ansågs flickvännen ha deltagit frivilligt i sexuella handlingar med pojkvännen. Det innebär inte att hon även deltog frivilligt i alla sexuella handlingar som skedde vid samma tillfälle. Pojkvännens ”otrohetskontroll” skilde sig tydligt från övriga sexuella handlingar som flickvännen deltog frivilligt i. Högsta domstolen ansåg det också klarlagt att pojkvännen förstått att flickvännen inte ville bli utsatt för en kontroll, men att han ändå begick gärningen. Pojkvännen dömdes därför för våldtäkt, mindre grovt brott. Domslutet välkomnas.
Oeniga i högsta domstolen
I Högsta domstolen var två justitieråd skiljaktiga och ansåg att pojkvännen skulle frikännas. De ansåg inte att det som pojkvännen hade gjort var en sådan sexuell handling som tydligt kunde skiljas från det som flickvännen hade deltagit frivilligt i. Vid bedömningen av frivillighet saknas betydelse i vilket syfte en handling har genomförts. Det är förvisso ett komplicerat avgörande och en svår bedömning med anledning av att flickvännen har samtyckt till de faktiska handlingarna, men inte har samtyckt till pojkvännens eget syfte. Det fick hon kännedom om först i efterhand. Juridiskt sett ska hans syfte inte spela någon roll i fråga om frivillighet. Målet och domstolens beslut välkomnas ändå med hänsyn till samhällsdebatten om samtycke och frivilligt deltagande. Det kan inte nog understrykas att bara för att man är med på en sak behöver inte det betyda att man är med på en annan. Som tidigare anförts är det inte heller särskilt svårt att avstå från att ha dolda agendor.
Vad är frivillighetsrekvisitet?
Att det aktuella målet har väckt frågor kring hur frivillighetsrekvisitet ska förstås och hur gränsdragningen ska se ut speglas av att justitieråden varit oeniga. Om du som läser detta har egna synpunkter får du gärna lämna en kommentar i våra sociala medier.