Var går gränsen mellan barnets rätt till umgänge med en förälder och risken för att barnet far illa av umgänget med den föräldern? I vilken mån kan domstolen begränsa barnets rätt till umgänge med en våldsam förälder?
Barns umgänge med förälder
Ett barn har rätt till umgänge med den förälder som den inte bor med. Barnets rätt till umgänge kan endast begränsas om umgänget inte är förenligt med barnets bästa. Det är en stark presumtion att det är bäst för barnet att ha en god kontakt med båda sina föräldrar. Med hänsyn till barnets ålder och mognad kan barnets egen vilja tillmätas betydelse i frågan om umgänge. I mål om barnets umgängesrätt gör domstolen en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Med anledning av att omständigheterna i olika mål i högsta grad kan skilja sig åt, och att ett barns bästa inte behöver vara ett annat barns bästa, är det svårt att finna en röd tråd i rättspraxis. Emellanåt är domstolarnas rättstillämpning alltför fyrkantig och domslutet bortom vad som är rimligt. Emellanåt framstår det som att domstolarna inte kan bestämma sig i fråga om barnets rätt till umgänge med en våldsam förälder.
Barnets bästa och umgänge med våldsam förälder
Inte sällan beslutar domstolen om att ett barn ska ha rätt till umgänge med den förälder som den inte bor tillsammans med, trots att det framkommit uppgifter om att barnet eller den andre föräldern har utsatts för våld i någon utsträckning. Beslutet har ofta sin grund i att barnet riskerar att ta skada på lång sikt för det fall att det inte bibehåller en nära kontakt med föräldern. Mordet på 8-åriga Tintin i Luleå väckte en stor debatt om att tvinga barn till umgänge med en våldsam förälder. Fadern dömdes till livstids fängelse för mordet. Trots en stor mängd varningssignaler och larm från olika myndigheter hade domstolen beslutat om oövervakade umgängen mellan barnet och fadern. Lex-Tintin är en ideell förening som skapades efter mordet som bland annat verkar för lagändringar. Påtryckningar och opinionsbildning sker även på flera andra håll.
Föräldraperspektiv eller barnrättsperspektiv?
I mål om umgängesrätt med en våldsam förälder måste domstolen göra en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, inte minst risken för att barnet far illa av umgänget. I detta hänseende ska såväl risken för fysisk som psykisk skada beaktas. I mål där barnet har utsatts för våld eller bevittnat våld mot den andre föräldern och domstolen ändå beslutar om ett regelbundet umgänge med den våldsamme föräldern ålägger domstolen inte sällan ett föräldraperspektiv snarare än ett barnrättsperspektiv. I sådana situationer ifrågasätts huruvida beslutet har sin grund i vad som är bäst för barnet. Frågan är också hur domstolen så ofta vågar chansa på att umgänget kommer fungera. Ett barn ska inte tvingas till umgänge med en förälder som har utsatt barnet eller den andre föräldern för våld. Barn ska inte tvingas om det motsätter sig umgänget, och om barnet vill ha umgänge måste det säkerställas att det kan ske på ett sätt som är tryggt för barnet. Barnets rätt till umgänge med den andre föräldern ska begränsas betydligt tidigare och inget barn ska vara föremål för chansning.