En novemberdag tog vi oss till ett hus med en fantastisk trädgård mitt i centrala Bagdad för att möta Jennat som jobbar för organisationen Owfi.
Jag och Ada har besökt flera kvinnojourer i Sverige och alltid känt en ödmjukhet när vi lämnat byggnaderna. Dessa eldsjälar gör ett otroligt viktigt jobb. De skyddar människor från våld och förtryck. Bokstavligen. Deras arbete är ovärderligt och många i Sverige värderar deras jobb.
Jennat mötte upp oss, en stark personlighet, det märkte man rätt snart efter de gängse hälsningsritualer som man alltid delar vid ett första möte med en person.
Hon behövde inga frågor utan började berätta rätt snart efter att vi presenterat oss och nämnt att vi är driver en svensk juristbyrå.
– Vi har haft en hel del unga svenska kvinnor som tvingats tillbaka till sina föräldrars hemland Irak. Det är kidnappningsförsök, vi på Owfi har hjälpt många av dem som lyckats smuggla ut sig själva från hemmen de tvingas isolera sig i. Därefter har svenska ambassaden varit behjälpliga. Men svenska ambassaden kan inte göra något innan flickorna tagit sig till oss.
Jennat är inte vilken kvinna som helst, hon berättar om hur motarbetad hon och verksamheten är i Irak. Kvinnor och unga kvinnor tar till skydd hos henne. Det är inte sällan efter tortyrliknande förhållanden som kvinnor lämnar sina familjer för att söka skydd. När de stärkts i skyddshusen kan polisanmälningar upprättas. Juristerna som håller i ärendena gör inte så mycket för brottsoffren. Då får Jennat ta på sig den rollen för att rättvisa ska skipas i domstolen. Hon är inte jurist, men hon kämpar för brottsoffren. Även politiker och polisen motarbetar henne och verksamheten. Hon lever självklart lika skyddad som brottsoffren.
– Jag kom till Owfi på samma sätt som kvinnorna kommer idag till oss för att söka skydd. Jag vet vad dem har gått igenom. Därefter har jag studerat för att skydda dem och få bättre verktyg för att kunna skydda dem. Vi har många unga och vuxna som lever i misär i Irak och många flyr från sina familjer. De blir därefter mycket utsatta i samhället och utsätts inte sällan för trafficking och riskerar att i slutändan begå självmord.
Vi berättar om den kampanj som tidigare skett i Sverige avseende LVU och frågar om hon märkt av att svenska barn tas till Irak för att familjen ska undslippa utredningar hos socialtjänsten.
– Vi känner till detta, det är inte bara barnen som kidnappas till Irak utan även resten av familjen, frun tvingas också till Irak för att undgå svenska myndigheters utredningar. Vi har sådana fall idag. Och samma sak gäller, innan de är i våra hus kan svenska ambassaden inte hjälpa till.
Owfi är inte bara en kvinnojour, de har tagit ett politiskt ansvar. De menar att amerikanska ockupationen efter Saddam Hussein har det största ansvaret i att kvinnors rättigheter försämrats avsevärt i Irak. Det är amerikanska ockupationen som tillåtit extremister gro större och tillfogas större makt. Det är just den amerikanska imperialismen som legitimerade extremistgrupper att växa sig starkare i Irak, särskilt dem som lagstiftade Jaafari-lagen som tillåter äktenskap mellan 5-åringa flickor och vuxna män.
Jennat ler, lämnar inte ifrån sig en känsla av hon är uppgiven, hon kämpar och är hoppfull.
– Vi blir fler som vill leva under jämlika förhållanden. Vi som jobbar med dessa frågor har också blivit bättre på att använda våra verktyg för att uppnå bättre resultat. När fler människor uppmärksammar våra frågor får vi bättre resultat.
Jag och Ada lämnar byggnaden ödmjuka inför den stolta palmen. Jennat är också en eldsjäl. Men det finns något med att bli motarbetad av alla som gör en till en starkare eldsjäl.
Samar Alak