Regeringen beslutade i juli 2019 att tillkalla en grupp experter med uppdrag att analysera och ta ställning till huruvida det bör införas en särskild straffbestämmelse, med egen brottsbeteckning, som uttryckligen tar sikte på hedersrelaterat våld och förtryck. Utredningen antog namnet Hedersbrottsutredningen och har överlämnat betänkandet Ett särskilt hedersbrott till regeringen. Som en utgångspunkt för uppdraget angav regeringen att det är av största vikt att samhället reagerar kraftfullt mot alla former av hedersförtryck och att det finns ett behov av att utreda hur hedersrelaterat våld och förtryck bör hanteras straffrättsligt.
I utredningen konstateras att hedersrelaterat förtryck är ett stort problem både internationellt och i Sverige, samt att det finns ett stort och ökande behov av att motverka hedersrelaterat våld och annat sådant förtryck. I Sverige har det sedan början av 2000-talet genomförts ett antal olika undersökningar i syfte att ge en bild av hur utbrett det hedersrelaterade våldet och förtrycket är. Det är dock svårt att få en enhetlig bild över förekomsten, bland annat för att definitionen av vad som utgör hedersrelaterat våld och förtryck varierar. Den som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck kan anses särskilt utsatt och sårbar, utan att förminska en annan som utsätts för upprepade integritetskränkande gärningar, på grund av att personen helt saknar stöd från anhöriga. I en hederskontext sympatiserar familjen, släkten eller gruppen ofta med gärningspersonen. Anmälningsbenägenheten är låg och mörkertalet stort när det gäller hedersrelaterat våld och annat sådant förtryck.
Den 1 juli 2020 infördes en ny straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § 10 brottsbalken som tar sikte på brottslighet med hedersmotiv. Utredarna bedömde däremot att det fanns ett behov att markera ytterligare i straffsystemet att hedersrelaterat våld och förtryck är oacceptabelt. De ansåg att de behövde införas en särskild brottstyp som tar sikte på upprepade hedersrelaterade gärningar, riktade mot samma brottsoffer. En tydlig signal i strafflagstiftningen leder till en normbildande effekt, som på sikt bidrar till att minska förekomsten av hedersrelaterat våld och annat sådant förtryck i samhället.
Den 22 december 2021 överlämnade regeringen en lagrådsremiss till Lagrådet i syfte att inhämta dess yttrande över förslaget till lag om ändring i brottsbalken. Regeringen anser att det bör införas ett nytt brott i brottsbalken som straffbelägger upprepat hedersrelaterat våld och förtryck. Lagrådet ska yttra sig över regeringens föreslagna lydelse i 4 kap. 4e § brottsbalken;
Den som begår brottsliga gärningar mor en person enligt 3 eller 4 kap., 5 kap. 1 eller 2 §, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud, döms, om var och en av gärningarna utgjort ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och ett syfte med gärningarna varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder, för hedersförtryck till fängelse i lägst ett och högst sex år.
I Hedersbrottsutredningen förklaras att Heder i ordbok definieras som ”anseende som grundas på erkänt goda karaktärsegenskaper enligt vissa (ofta traditionella normer)”. En hedersman är enligt ordbok en ”pålitlig och hygglig person”. Samtidigt förekommer hedersbegreppet som en komponent i sammansättningar som avser allvarliga brottsliga gärningar, exempelvis hedersmord. Med hedersmord avses ”mord som begås på grund av (upplevd) kränkning av ngns heder enligt de normer som gäller i vederbörandes kultur; ofta om mord på en kvinna som brutit mot äldre (icke-västerländska) (sexuella) normer”. Någon gemensam definition, som tillämpas av samtliga aktörer som arbetar med aktuella frågor, existerar inte. Hedersbegreppet har olika innebörd i olika sammanhang och i Hedersbrottsutredningen presenteras olika aktörers egna definitioner. I lagrådsremissen förklaras begreppet heder som kollektivt präglad heder som kännetecknad av starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar och att familjens eller släktens anseende, ställning eller liknande är beroende av de individuella medlemmarnas handlande, t. ex. kvinnliga medlemmars oskuld och deras faktiska och påstådda beteende i förhållande till sådana ideal. I Hedersbrottsutredningen konstateras att en grundläggande förutsättning för att förekomsten av hedersrelaterade brott och andra sådana kränkningar ska kunna mätas, eller över huvud taget diskuteras, är att det går att definiera vad som är en hedersrelaterad kränkning.
I lagrådsremissen är en klar majoritet av remissinstanserna positiva till införandet av en särskild straffbestämmelse om hedersförtryck och pekar på att det utgör nästa viktiga steg i samhällets reaktion mot hedersrelaterad brottslighet. Vissa remissinstanser är däremot kritiska. De menar bland annat att straffbestämmelsen endast kommer träffa ett fåtal fall och att det med utredningens förslag kommer föreligga tillämpnings- och bevissvårigheter. Vad gäller de remissinstanser som är kritiska till införandet av bestämmelsen kan det faktum att det är oklart hur många som kommer dömas för brottet anses vara av mindre betydelse i sammanhanget. Även om det skulle uppstå tillämpnings- och bevissvårigheter har lagen ett signalvärde. Det utgör trots allt en markering att hedersrelaterad brottslighet inte kan accepteras av lagstiftaren eller samhället, vilket i sin tur kommer bli normbildande.
Av större betydelse för bestämmelsens införandande är problematiken kring att begreppet heder är mycket svårt att definiera. Precis som utredarna i Hedersbrottsutredningen framhåller kan det anses problematiskt att det ännu inte finns en legaldefinition av heder. Begreppet må vara svårt att definiera, men för att tillgodose samtliga allmänna rättsprinciper och bevara rättssäkerheten förutsätts att lagen är förutsägbar. Gränserna måste vara tydliga; vad utgör hedersbrott och vad gör inte? Gemeneman måste kunna begripa vilken handling som är en brottslig gärning och vilka typer av gärningar som kommer utredas under hedersbrottsbestämmelsen. Det bör därmed ställas höga krav på precision och förutsebarhet, för att inte rättssäkerheten ska åsidosättas.
Det är också viktigt att bestämmelsen inte blir ett uttryck för de fördomar som cirkulerar i samhället. Kommer en utredning om hederbrott över huvud taget inledas mot en vit, svensk, välbärgad familj från innerstan? Det finns en risk att slutsatser kommer dras om vissa typer av människor och grupper med olika religionstillhörigheter, och att brottet bara kommer aktualiseras när vissa typer av familjer är föremål för utredning. Det finns en risk att polisens utredningar kommer grunda sig i brottsoffrets och gärningsmannens hudfärg, etnicitet och bakgrund. Även om hedersbrottlighet må vara mer aktuellt i vissa kulturer än andra, måste samhällets aktörer vara uppmärksamma på den diskriminering som bestämmelsen kan orsaka. Polis, utredare och åklagare måste utreda huruvida en gärning kan vara hedersrelaterad oavsett vem som har begått gärningen, hur personen ser ut eller var personen kommer ifrån.
Om begreppet heder definieras och om rättens tillämpare uppmärksammas på de risker som finns är en särskild bestämmelse som tar sikte på hedersproblematiken positiv i arbetet för att belysa och bekämpa hedersbrottsligheten. Att införa ett särskilt brott innebär, precis som kvinnofridskränkningsbrottet, att en viss problematik i samhället understryks. På så sätt markerar samhället sin ståndpunkt i frågan, vilket givetvis är positivt ur en normbildande synvinkel. Som redan framgått är det däremot av stor vikt att det inte förekommer någon form av diskriminering i samband med dess aktualiserande och tillämpning.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2022. Det är med stort intresse vi kommer följa debatten och med stort engagemang vi vill delta i diskussionen kring den nya bestämmelsen.
Källa: SOU 2020:57 och Lagrådsremiss; Ett särskilt brott för hedersförtryck.