Vilken betydelse har samarbetssvårigheter i en vårdnadstvist?
Lagändring och barnrättsperspektivet
Vid bedömningen av huruvida vårdnaden ska vara gemensam eller tillerkännas en av föräldrarna ensam ska domstolen särskilt beakta föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och att ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet (6 kap. 5 § 2 stycket föräldrabalken). Denna utformning kom till genom en lagändring 2021. Den nya utformningen innebär att fokus flyttas från föräldrarna och deras samarbete, till hur föräldrarnas agerande påverkar barnet. Barnet och dess behov ska stå i fokus, inte föräldrarnas vilja och behov. Lagändringen ska därmed stärka barnrättsperspektivet.
Föräldrars förmåga att samarbeta kring frågor som rör barnet
Att ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet handlar om att kunna hantera och lösa frågor som rör barnet på ett bra sätt. Brister i samarbetet och kommunikationen får inte gå ut över barnet. Det innebär inte att kontakten mellan föräldrarna måste vara tät, tvärtom kan föräldrarna ha en begränsad kontakt. Detta, tillsammans med vad som får anses vara barnets bästa, ligger till grund för domstolens bedömning i vårdnadsfrågan. Utifrån en bedömning av barnets bästa och föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar för barnet tar alltså domstolen ett beslut om ensam eller gemensam vårdnad.
Hur resonerar domstolar kring gemensam vårdnad och föräldrars samarbete?
För att ge ett exempel på hur domstolarna resonerar har Hovrätten för västra Sverige genom dom meddelad den 18 mars 2024 (mål nr T 7531-23) anfört att gemensam vårdnad normalt förutsätter ett någorlunda konfliktfritt samarbete i frågor som rör barnen. I målet framkom tydligt att föräldrarna inte har ett fungerande samarbete, att relationen präglats av konflikter under lång tid och att frågor som rör barnen svårligen kan lösas utan myndigheternas hjälp. Föräldrarna har i princip inte heller någon kontakt med varandra. Båda föräldrarna har beskrivit att olika angelägenheter fördröjts, såsom passansökan och sommarfritids, och att detta påverkat barnen. Vid en framåtsyftande bedömning ansågs föräldrarna ha en liten förmåga att lösa frågor som rör barnen, utan att det påverkar barnen på ett negativt sätt. Hovrätten bedömde därför att det saknades förutsättningar för gemensam vårdnad. Med anledning av att den ena föräldern svarat för den dagliga omvårdnaden om barnen och gjort det under många års tid tillerkändes den föräldern ensam vårdnad. Hovrättens dom innebar en ändring av tingsrättens dom (Värmlands tingsrätts dom meddelad 2023-11-07 i mål nr T 360-23). Tingsrätten ansåg att handlingarna som rörde barnen faktiskt hade undertecknats och att de hade en faktisk förmåga att fatta gemensamma beslut i frågor som rör barnen, även om det inte skett konfliktfritt. Tingsrätten ansåg därför att vårdnaden skulle vara gemensam.
Gemensam vårdnad vid samarbetssvårigheter påverkar barnet negativt
Hovrättens ändring och domslut välkomnas. Med anledning av hur konflikter mellan föräldrar påverkar barn ska det inte krävas långtgående och allvarliga konflikter för att besluta om ensam vårdnad. Det bör vara tillräckligt att frågor kring barnen skapar konflikter och att dessa inte kan lösas utan tjafs och diskussioner. Gemensam vårdnad bör förutsätta att frågor som rör barnen kan lösas enkelt och smidigt, utan oskälig fördröjning. Genom att förordna om ensam vårdnad till en förälder minskar konfliktytorna avsevärt, vilket är mycket positivt för barnen. Det ska understrykas att vårdnadsförhållandet enbart påverkar vem av föräldrarna som får fatta beslut i frågor som rör barnen. Det behöver inte påverka barnens relation till den andra föräldern, under förutsättning att barnen har rätt till umgänge med den föräldern. Sammantaget välkomnas alltså hovrättens domslut.
