Hittills har närmare 38 000 ukrainska flyktingar anlänt till Sverige. De flesta omfattas av EU:s massflyktsdirektiv, vilket syftar till att snabbt ge flyktingar tillfälliga uppehållstillstånd. Till skillnad från en vanlig asylprocess görs ingen individuell bedömning, vilket innebär att ukrainska flyktingar kan få skydd inom ett par dagar. Massflyktsdirektivet välkomnar människor på flykt och den snabba handläggningen innebär en trygghet och ett andrum för de som flyr. Det finns däremot flera skäl att kritisera massflyktsdirektivet.
Massflyktsdirektivet ska ge människor ett ”tillfälligt skydd” och uppehållstillståndet gäller som utgångspunkt bara till den 4 mars 2023. Under denna tid finns ingen rätt till folkbokföring, etableringsinsatser så som SFI eller full sjukvård för vuxna. Folkbokföringen är den grundläggande registreringen av befolkningen i Sverige och en förutsättning många svenska rättigheter, exempelvis rätten till bidrag. Avsaknaden av etableringsinsatser leder till försvårad integration och socialt utanförskap. Direktivet innebär även att vuxna bara får akut sjukvård. Detta kan anses oproblematiskt så länge en flykting enbart behöver ett sådant ”tillfälligt skydd” som massflyktsdirektivet erbjuder. Vad händer om skyddet sträcker sig längre än så?
Massflyktsdirektivet gäller i ett år från dess aktivering, till den 4 mars 2023. Giltigheten kan därefter förlängas i ytterligare två år. Om situationen i Ukraina inte stabiliseras kommer människor leva under massflyktsdirektivets villkor under en treårsperiod. Tre år är en tillräckligt lång tid för att hinna etablera sig i Sverige. I stället för att enbart hänvisa flyktingarna till en ansökan enligt massflyktsdirektivet bör de även informeras om möjligheten att söka och beviljas asyl. Under handläggningstiden har den asylsökande samma villkor som den som är massflykting, men den genomsnittliga handläggningstiden är 10 månader (2020). Med en asylansökan kan rättigheterna stärkas och goda levnadsvillkor erhållas inom en betydligt kortare tid. Det framstår som att regeringen inte vill att flyktingarna etablerar sig och stannar i Sverige.
Inte nog med det. Migrationsverket beslutade den 24 februari om besluts- och verkställighetsstopp gällande Ukraina, vilket gäller tills vidare. Ukrainska asylansökningar läggs numera på hög. Migrationsverket framhåller att det saknas tillräckligt säkert underlag för att fatta beslut, trots att alla har rätt att få sina asylskäl prövade. Detta innebär att ukrainska flyktingar i praktiken tvingas leva under massflyktsdirektivets villkor, och de villkor som gäller för en asylsökande, under en längre tid än vad de egentligen är nödvändigt.
Massflyktsdirektivet förhandlades fram i början av 2021, men aktiverades inte förrän den 4 mars 2022. Det är anmärkningsvärt att direktivet inte aktiverades i samband med flyktingkrisen 2015. Då, precis som nu, var hundratusentals människor på flykt undan krig och ryska bombningar. Slutsatsen är att människor inte behandlas lika. I Dagens Arena skriver statsvetaren Lisa Pelling ”Europa är fullt – men inte för vita flyktingar”.
De närmare 38 000 ukrainska flyktingar som anlänt till Sverige har inte bett om att få komma hit. De befinner sig här på grund av krig i hemlandet. Att inte upplysa om möjligheten att söka asyl efter att tillfälligt uppehållstillstånd beviljats enligt massflyktsdirektivet är att gå bakom ryggen på de skyddsbehövande. Låt dem leva med goda levnadsvillkor och etablera sig i Sverige. Har vi tur blir de kvar i Sverige, blir hederliga medborgare, betalar skatt och bidrar till Sveriges utveckling och välfärd.