Den 30 januari 2020 larmades polis och ambulans till en lägenhet i Norrköping. När lägenheten undersöktes hittades en avliden treårig flicka. Fallet har kommit att kallas Lilla hjärtat.
Treåriga Esmeralda hittades död hemma hos sina biologiska föräldrar efter att tvångsvården av henne hade avslutats enligt en kammarrättsdom.
Den chef som handlade Esmeraldas ärende på̊ socialtjänsten i Norrköping har beskrivit att flickans fall var mycket komplicerat att handlägga. Hon förklarar att hon gärna hade sett att kammarrättens dom hade granskats, eftersom det var rätten som beslutade att Esmeralda skulle flytta tillbaka till sina biologiska föräldrar.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) vitesförelägger Norrköpings kommun för de allvarliga fel som begicks i ärendet om Esmeralda. IVO konstaterar att socialnämndens utredning var otillräcklig och dess brister var mycket allvarliga. De bedömer att nämnden inte givit flickan det skydd och stöd som hon haft rätt till efter avslutad tvångsvård, även om en domstol har kommit fram till att grunderna för tvångsvård inte längre är uppfyllda. Socialnämnden lät föräldrarna styra processen och har brustit i att inhämta aktuell information om flickans situation. Nämnden fick möjlighet att komma in med ett yttrande över IVO:s beslut om föreläggande av vite, men valde att underlåta detta.
Det kan konstateras Kammarrätten i Jönköping fattade ett beslut som senare skulle orsaka Esmeraldas död. Kammarrätten saknade uppenbarligen kännedom om vad som förekommit i Esmeraldas fall och föräldrarnas förmåga att ta hand om ett barn. Ändå fattade rätten ett beslut som visade sig felaktigt och som senare orsakade en treårig flickas död. Under rättegången beskrev socialnämnden föräldrarnas situation; att de har en lång historik inom den psykiatriska vården, att de länge har haft problem med missbruk, samt att de även förekommer i grovt kriminella sammanhang.
Även om socialnämnden kritiserats av bland annat IVO har Kammarrätten förminskat och bortsett från information som förekommit i målet; information som lämnats av den myndighet som bäst kände till föräldrarnas förhållanden. Det är häpnadsväckande att kammarrätten fullständigt kör över den myndighet som bäst känner till de förhållanden som kan garantera ett riktigt beslut. Även om socialnämnden har brustit i sitt arbete har rätten en omfattande utredningsskyldighet och dessutom sista ordet. Kammarrätten har naturligtvis inte haft uppsåt att medverka till Esmeraldas död, men dess bedömning kan i högsta grad ifrågasattas.
Fallet om Esmeralda har väckt enorm uppmärksamhet. Händelsen ledde till att regeringen i april 2020 tillsatte en utredning för att få till utredningen ”Lex Lilla hjärtat”, i syfte att stärka tvångsvårdade barns rättigheter. Utredarna ska se över hur principen om barnets bästa kan stärkas i samband med upphörande av vård enligt LVU. Bland annat föreslås att lagen ska skärpas kring vad som ska krävas för att en pågående LVU-vård ska upphöra. En socialnämnd får inte besluta att vården ska upphöra förrän de omständigheter som föranledde vården har förändrats på̊ ett ”varaktigt och genomgripande sätt”. Socialnämnden föreslås också̊ kunna besluta att en vårdnadshavare eller förälder ska lämna drogtest vid umgänge och inför prövningen av om vården ska upphöra. På så sätt fårsocialnämnden nya verktyg och möjlighet att göra säkrare bedömningar. Den ska också̊ få en ökad uppföljningsskyldighet efter avslutad LVU-vård. Om riksdagen beslutar om lagändringarna kan de träda i kraft den 1 juli 2022.
De nya lagförslagen borde ha funnits på plats för länge sedan. Det borde vara självklart att de omständigheter som föranledde tvångsvården ska vara förändrade för att tvångsvården ska kunna upphöra. Ett barn ska givetvis inte flyttas tillbaka till den familjesituation som barnet tidigare har behövt skyddas ifrån. Det borde också̊ vara självklart att föräldrarna inte får vara kvar i sitt missbruk om de ska få hem sitt barn. I detta hänseende är det förvånansvärt att drogtester inte har varit lagstadgade tidigare.
Det går att argumentera för att lagen, så som den ser ut idag, är tillräcklig för att komma åt problematiken. Kammarrätten hade kunnat fatta ett välgrundat och riktigt beslut utan de lagförslag som är presenterade. Principen om barnets bästa är central både i Sverige och internationellt, och innebär att rätten i alla beslut som rörbarn ska beakta vad som är förenligt med barnets bästa. I det aktuella fallet hade kammarrätten därmed kunnat konstatera att det inte vore förenligt med Esmeraldas bästa att låta tvångsvården upphöra och flytta hem henne till sina biologiska föräldrar, med tanke på̊ att föräldrarna fortfarande hade en missbruksproblematik.
Mot bakgrund av vad som hänt i fallet Lilla hjärtat finns ett symboliskt värde av att införa mer detaljerade bestämmelser och förtydliga lagen vad gäller upphörande av tvångsvård. På så sätt markeras samhällets ståndpunkt i frågan; att inget barn ska råka ut för det som hände Esmeralda. Även om det för de flesta är självklart att de omständigheter som orsakar ett omhändertagande måste vara borta för att vården ska kunna upphöra, har det uppenbarligen inte varit självklart för alla. Det har uppenbarligen funnits luckor i lagstiftningen, vilka orsakat Esmeraldas död. Det finns därmed symboliska skäl för riksdagen att rösta igenom lagförslaget. Bortsett frånallmänna principer om när lagstiftning får accepteras, som inte ska diskuteras i denna artikel, finns egentligen ingenting som talar emot de lagförslag som riksdagen har att ta ställning till.